Solé Diesel i Finland


Text: Rauno Kurki-Suonio

Foton: Tekno-Marine arkiv


Solé S.A.är ett spanskt familjeföretag som är mer än 100 år gammalt. Båtmotorer har tillverkats av Solé S.A. sedan 1949.


Det här är berättelsen om hur Solé Diesel motorer kom till Finland. Vilka saker fick mig att börja importera Solé motorer och hur Solé har uppnått en väletablerad position på vår marknad.


BÅTTILLVERKNING OCH EGEN MARINERING


Esboat Oy:s båttillverkning började 1978 då företaget köpte från Scantic Oy:s konkursbo Scantic S-21 Cabin - båtformarna. Under de fösta åren gjordes glasfiberarbetet av Veneva Oy i Lojo och monteringen gjordes i Esboats egna lokaler i Esbo.


För en nybörjare i båttillverkning var köpvillkoren för båtmotorer, t.ex. Volvo, Yanmar, dåliga och därför började vi marinera själv bl.a. BMC 1.5 D -bilmotorer till båtmotorer. Dessa motorer köptes från bilskroten från olika håll och totalrenoverades och marinerades. Senare marinerades även nya BMC-motorer.


Bild 1. Marinerad BMC 1,5 D


När Scantic's tillverkningshall i Kyrkslätt Jorvas blev ledig, fick Esboats båtbyggning verkligen fart. Vi använde främst Yanmar-motorer i båtarna. Då gick det åt cirka 50 motorer per år. När Yanmars import överfördes från Novi Ab till Hanke-Palsbo ringde jag dit och frågade hur jag skulle gå vidare. Vi behövde motorer och jag ville också att vår återförsäljarposition skulle vara tydlig. Jag fick svaret att Palsbo inte behöver återsörsäljare. Och när jag undrare varför så fick ja höra: "Du är en så ung man att du kunde vara tyst om det hela". Det kändes inte trevligt att ha samarbete med ett sådant företag.


S-21 Fisher var en liten fiskebåt med akterkabin. Den var vår egen design byggd på Scantic S-21's skrov. Flera båtar tillverkades. Exporten till Sverige utvecklades bra. Vi provade till och med våra vingar på att sälja en båt till England. Båten ställdes ut på Southampton båtmässa hösten 1981.


Bild 2. S-21 Fisher på Southampton båtutställning.


Bild 3. Författaren av blog (Rauno Kurki-Suonio) utanför Finnboat´s kontor 1981.


Vår båt var bra utställd på mässan, men den såldes inte. Senare levererades båten tillbaka till Finland. Båtar med akterruff var något som engelsmän inte hade sett förut. På mässan såg jag också för första gången Mitsubishi-motorer marinerade av CT-Marine. Jag blev förtjust i deras kompakta design och starka struktur och naturligtvis fäskvattenkylning.


När vi återvände från resan kontaktade jag omedelbart Suomen Koneliike Oy. Det var naturligt, eftersom Veikko Ålander en god vän till mig och designer av Seiskari S-23 arbetade där. Min avsikt var att Suomen Koneliike, importören av Mitsubishi-bilmotorer, skulle börja importera för oss Mitsubishi-industri motorer för marinering. De var i princip intresserade, men Ekströms Maskinaffär Ab hade redan hunnit ingå ett avtal med Mitsubishi Heavy Industries för import av industrimotorer.


Samarbetet med Ekström började bra med en gentlemen's agreement. Jag designade marineringen, gjutningsmodellerna och startade produktionen. Till början fanns 6 olika modeller från 10 till 32 hk och motorer marinerades under 1982-83 mer än 100 stycken.


Bild 4. Mitsubishi K2C, marinerad av Esboat Oy


På Ekström ombyttes dock ledningen snart och det kändes som att de ville leka i den här sandlådan själva. Ett exempel på detta var när jag hösten 1983 bjöd in våra svenska återförsäljare till Finland för att testköra en S-21-båt med Mitsubishi motor. De var villiga att köpa båtar med dessa motorer om de fick FIM 500 reklamstöd för varje såld motor. Jag bad Ekström om stöd för detta, men det passade inte dem. De hade sin egen reklamkampanj på den svenska marknaden. Deras kampanjkostnader blev cirka en miljon mark. Med denna kampanj sålde Ekström en (1 st.) Mitsubishi-motor till Sverige.


Mot slutet av 1983 var Ekström ovillig att fortsätta samarbeta med oss. De kopierade marineringar som jag hade gjort, men köpte inte gjutningsmodeller eller delar i lager. Den nya avdelningschefen berättade mycket arrogant att Esboat fick fortsätta som Ekströms återförsäljare. Med denna attityd förlorade Ekström en partner och den bästa motorförsäljaren, plus de fick därtill en hård konkurrent.


BÅTUTSTÄLLNINGEN I LONDON OCH RESOR TILL SOLÈ S.A.


I början av januari 1984 åkte vi till London båtmässa. Målet var bl.a. att träffa Mr. Peters tillverkare av Polar-värmeväxlare. Vi hade ju varit för honom en stor kund i Mitsubishi-projektet. Mötet återkallades eftersom det hade varit lite snö i England och därför fungerade inte trafiken. Herr Peters kom inte från Bristol (ca 10 mil med tåg) till London.


På mässan såg jag de nya Mitsubishi-motorerna marinerade av Solé på Watermota-montern. De var exakt sådana jag ville ha. När jag kom hem skrev jag till Solé fabriken, bokade flyg till Milano och därifrån till Barcelona. Syftet med resan var att besöka Radice-propellerfabrikerna i Milano Italien och bekanta mig med Solé och Barcelonas båtutställning i Spanien.


Bild 5. Solé S.A. fabriken i Martorell, Barcelona.


Besöket på Solé-fabriken var givande och mottagandet varmt. Enrique Solé var försäljningschef vid den tiden, medan hans far var direktör. Enrique hade tid för mig trots mässan. Från båtutställningen åkte vi till lunch där spanska Solé Diesel-återförsäljare och båtbyggare deltog. Vi satte vid ett långt bord och det var tillräckligt med samtal. Lyckligtvis bredvid mig satt Solé's sekretarare, Maria Dolores, en ung kvinna och den enda som pratade engelska förutom Enrique. Maria Dolores frågade mig hur det är att bo i Finland intill Sovjetunionen. Jag sa till henne att Finland handlar bilateralt med Sovjetunionen och får till exempel råolja. Vi hade ingen oljekris.


Under denna resan kände jag redan från det första mötet, att jag är som en familjemedlem. Detta var en bra untgångspunkt för ett samarbete som har pågått i nästan 40 år.


Jag beställde den första Solé Diesel motorn Mini-23. Den kom som flygfrakt och hann lämpligt till Helsingfors båtutställning 1984. Vi hade börjat importera "egna" dieselmotorer och bygga ny bränd i Finland.


Bild 6. Solé Diesel Mini-23


Jag blev varnad. Vänner sade, att nu när du börjar importera motorer så kommer du också att vara ansvarig för reservdelar. Och Enrique Solé fortsatte å andra sidan, nu när du börjar importera motorer kan du sälja reservdelar till dem i framtiden. Jag förstod ingendera. Nu, flera år senare förstår jag Enrique's ord mycket bra. Reservdelar och service är en väsentlig del av vår verksamhet.


Det att det nya varumärkets tillverkningsland är Spanien, väckte förvåning. Jag måste erkänna att vi finländare är ganska fördumsfulla. Folk trodde att "mañana" imorgon skulle bli verklighet i den mening ordet föstås i Finland. Ja, det är fortfarande sant. När jag beställer reservdelar idag från Spanien har vi dem i Finland imorgon. I själva verket är Katalonien, där Solé-fabriken ligger, centrum för den spanska industrin. Människor är väl utbildade och arbetar hårt utan att glömma den södra livsstilen. De vet hur man njuter av god mat och vin.


Bild 7. Enrique's pappa Enrique Solé tog oss alltid hjärtligt emot.

Bredvid Irma Kurki-Suonio.


Enrique Solé åkte med sin far till Finland sommaren 1984. De bodde i Otnäs hotell. Och eftersom vädret var fantastiskt hämtade jag dem på morgonen med Seiskari S-23 motorbåten. Motorn i den var naturligtvis Solé Diesel Mini-50. Vi körde runt om Helsingfors stränder och introducerade småbåtshamnarna. Det blev klart för dem att Finland inte är ett utvecklingsland inom båtliv, utan tvärtom. På salutorget undrade Enrique's far över det ganska enkla urvalet av fisk. Det fanns inga bläckfiskar, calamares och inga olika krabbor, gambas. Under promenaden i Helsingfors centrum stannade vi vid Wahlman's hattbutiks skyltfönster. Pappan måste få en sobelläder pälshatt som minne. Det var hett i Helsingfors, men senare kom hatten i bruk.


Hösten 1984 gjorde vi vår första dealerresa till Solé.


Bild 8. Vene/Båt-tidningens redaktör Kari Hermola bekantar sig

med 1949 Solé Diesel modellen.


Bild 9. En bra cava bubblar i en överraskande lång tid.


Vi bekantade oss med Solé fabriken och fick se hur motorer tillverkades. Dessutom besökte vi cava-källare och fördjupade oss i champagne metodens hemligheter.


Bild 10. Solé S.A. fabriken.


Bild 11. Enrique Solé och Matti Laukkanen.


När vi gick till luch tog värdarna med sig två flaskor Raimat rött vin årgång 1977. Det var den bästa årgången, den var inte längre fritt tillgänglig. Vid lunchen smakade vi av vinet och lärde oss hur man inte dricker gott vin, utan äter det. Jag erbjöds också Raimat agentur, men jag tog tyvärr inte det. Värdarna förstod in riktigt villkoren i Alkos monopol. Efteråt tänke jag, att jag kanske borde ha tagit agenturen. Nåväl Raimat är fortfarande mitt favorit vin.


Bild 12. Enrique's far, Raimat's direktör och St. Manel Foix, smeknamnet Sheriff.


Naturligtvis använde vi Solé-motorer i våra egna S-21 och Seiskari S-23 motorbåtar. Vi hade circa 20 återförsäljare runt om i landet. Ganska snabbt uppnådde Solé en betydande position på marknaden. Under de bästa åren såldes nästan 200 motorer per år. Och allt detta började med Ekström-Mitsubishi, vars historia slutade ganska kort.


Det blev en vana att besöka Solé. Vi besökte Spanien i flera år. Den bästa resorten i det området tror jag är Tossa De Mar på Costa Brava, ca 100 km nordost om Barcelona. Den är en liten stad som inte är bortskämd av turism men har behållit sin ursprungliga småstadskänsla. Jag rekommenderar.


Bild 13. Enrique Solé till vänster och en finsk grupp.


Bild 14. Rauno Kurki-Suonio och Enrique Solé.


Bild 15. På lunchen diskuterades det ena och andra och njöts av god mat och viner.


RE-POWERING OCH NYA MARKNADER


Världen förändras dock och efterfrågan på inombordsmotorer minskar. Nya inombordsmotorer tillverkades inte många under 1990 talet. Lågkonjukturen påverkade också båttillverkningen och många företag slutar verksamheten. Jag var tvungen att leta efter nya marknader och de hittades.


Direktkylda motorer korroderade och var tvugna att bytas ut. År 1991 utvecklade vi en adapter med vilken Solé Mini-17 -motorn kunde anslutas till Volvo-saildrive drevenheten. Volvos män sa att man inte kan göra på det sättet, men vi brydde oss inte. Solé tog den frågan på allvar, och ganska snart hade de ett exakt mått på adaptrar gjorda med CNC-maskiner för alla olika tillverkares drevenheter. Detta utvecklade till en betydande försäljning som nu har fortsatt i nästan 30 år. Konkurrenter kopierade naturligtvis idén men Tekno-Marine har mest erfarenhet av utväxling, propellrar och installationer. Detta arbete pågår fortfarande. Motorer som såldes på 80-talet har nått sitt slut och det finns fortfarande kvar många.


Bild 16. Solé Diesel Mini-17 ansluten till Volvo 110 S-saildrive drevenheten.


Bild 17. Vi installerade en turbo i Solé Mini-48

som ökake effekten till 60 hk.


NYA MARKNADER


Estlands Sjöfartsverk, Veetende Amet, beställde en 15-meters arbetsbåt "Seiskari 52 TR" och två stycken Solé dieselmotorer HS-270 installerades i den.


Bild 18. Seiskari 52-TR Eva.


Tallinna Laeva Tehas i Estland tillverkade träfiskebåtar, där Solé Diesel SFN-160 motorer blev installerade.


Bild 19. Installation av Solé SFN-160.

Bild 20. Tallinna Laeva Tehas fiskefartyg.


Vi samarbetade med Saare Paat i marknadsföring av träbåtar. De var också utrustade med Solé Diesel motorer. Ett Viking skepp gjord av Saare Paat hade en Solé Mini-62.


Bild 21. I Saare 21' båten direktör Peeter Laum

och i båten naturligtvis Solé Diesel Mini-17.


Bild 22. Viking skepp tillverkad av Saare Paat.

Från Ryssland Pella båtfabrik kom en förfrågan om livbåtsmotorer. Först blev jag ombedd att erbjuda hundra motorer, sedan sjönk antalet till femtio och slutligen köpte de 10 stycken. Ryssland godkände inte den inernationalla "Solas"-klassiferingen men de har ett eget ryskt register. Således måste motorerna få ett ryskt Registrerings-certifikat. Det krävdes att två inspektörer tillbringade en vecka i Spanien på Solé S.A.:s bekostnad. Faktum är att det fanns många länder i världen vid den tiden som följde dessa ryska regler. Nästa vinter besökte vi St. Petersburg med Enrique Solé och hans hustru Elisa. Då fick pälshatten, köpt av sin far, användning.


Bild 23. Irma Kurki-Suonio och Elisa Solé (till höger)

i St. Petersburg.


Bild 24. Pella - livbåtsfabrik.


Pella fabriken var enorm. Ursprungligen för militära bruk bygda fartyg fanns av många slag. De hade haft ca 2000 medarbetare för vilka de hade byggt ett höghusområde. Fabriken hade alla möjligheter att tillverka livbåtar, men om jag har förstått rätt blev produktionen i den skalan som det var planerat aldrig verklighet.


Solé Diesel motorer har installerats under dessa decennier i ett stort antal olika båtar. Bland dessa motorbåtar, segelbåtar, arbetsbåtar. Vi har alltid försökt lösa kundens problem och installera motorer, propelleraxlar och annan utrustning för att fungera.


Solé Diesel motorer har varit i Hangö Östersjö Port's färja redan 25 år. I början installerades två motorer, men nu en Mini-74 med hydraulisk drev.


Bild 25. Hangö Östersjö Port - färjan.


Seiskari S-40 President båten har Solé Diesel SFN-210. Data: 12 x 4 meter, vikt 10 ton. Topp hastighet 15.2 knop!


Bild 26. Seiskari S-40 President.


Dussintals motorer has sålts till estniska fiskare och de har visat sig vara hållbara och pålitliga. Fiskare på kusten använder båten mycket och nästan året runt.


Fiskare fick EU-medel för att renovera en gammal båt med ny teknik. Men de fick inget stöd för en ny båt. Det var därför vår partner i Estland Lindvart Oü täckte en 8 meters lång fiskebåt, så kallad lappaja-typ, med glasfiber och till slut grävde ut den ruttna träbåten av skrovet. Sålunda var båten naturligtvis mycket lättare än originalet. I aktern byggdes även ett bärplan och den tomma båtens hastighet steg från åtta knop till tolv knop med en Solé Diesel Mini-44 motor. Denna hastighet gav fördelen att fiskarna kunde, istället för det tidigare två besök till fiskfällan göra tre besök om dagen. Och varje gång kom fiskare med cirka 2 ton strömming till stranden.


Bild 27. Solé Diesel Mini-44.


I början av år 2000 återupptogs tillverkningen av Seiskari-båtar. En ny Seiskari modell 232-FR skapades, där användes Solé Mini-62 motorn. Trenderna hade ändå förändrats. Den halvglidande inombordsbåten var inte längre i allmänhetens tycke. Seiskari var nästan den enda som fanns kvar av de tiotals båtmärken, som tillverkades under 80-talet.


Bild 28. Seiskari 232-FR


Nu tjugo år senare säljs fortfarande Solé Diesel motorer. Bland annat Seiskari-båtar och många andra båtar tillverkade i början av 80-talet behöver nya motorer.


Solé har utvecklat ett brett sortiment av marin generatorer från 3 kW till 115 kW och har fått fotfäste på den professionella sjöfartssidan.


Bild 29. Marin generator Solé Diesel G8T-3.


Solé har egen produktion av propellrar, propelleraxlar och dylikt.


Bild 30. Solé har egen produktion av propellrar.


Bild 30. Installations tillbehör.



Bild 32. På båtutställningen i Barcelona 2013

Enrique och Elisa Solé,

Irma och Rauno Kurki-Suonio.


Företaget Solé har vuxit och anställt många unga människor och studerande. Vi har övergått till digital tid, men den samma vänliga och effektiva service fortsätter som alltid.


Enrique's dotter Marieli Solé Toledano har utsetts till VD för företaget och hennes make Javier Altayo fungerar som försäljningschef. De har nu två barn. Livet fortsätter och vi kan vara säkra på att vi får Solé Diesel motorer och bra service också i framtiden.


Solé Diesel's historia (på engelska, spanska och franska) finns på www.solediesel.com


Importör i Finland och Estland:

Oy TEKNO-MARINE Ab, Marishamnsvägen 3,

FI-02320 Esbo, Finland

tel. +358-9-819 0770, +358-(0)40-9000 940, 040-9000 940

e-post: rauno@tekno-marine.fi



Featured Posts
Recent Posts
Archive
Search By Tags

© 2021 Oy Tekno-Marine Ab || +358 (0)9-819 0770 ||  Marinsatamantie 3, 02320 Espoo, Finland